Schrittfürschrittfürschritt....

Jag brukar börja gå ca kl 7.00 på morgonen. Från kl 05.00 börjar folk vakna och så röjer alla med sina ryggsäckar. Alla packar ihop sina grejer, man kansne ta en lite frukost i närmsta baren eller så tar man en en frukt i handen. Jag blandar ibland chiadrön i jus eller vatten och äter en frukt. Jag har skutat äta frukosten som ibland erbjuds på herbergerna. Det är för det mesta bara vit bröd och aprikossylt. I för sig en av mina favoriter men inte varje dag och kanske med en hel del mindre socker. Sen börjar jag vandra. Det är underbart att bara börja vandra tidigt på morgonen in i en lanskap som inte skutar. Ibland passerar man några små byar. Då tar man en paus i en bar och tar en jus eller omlett och snack med dem andra pilgrimmar man treffar hela tiden. Jätte trevligt. Man setter sig bara vid bordet med dem andra. Och sen droppar folk av igen presis hur det behagar. Nu för tiden går man själv sin vandring och så snackar man när man vilar. Alla har ju också så olika vandringstempo. Jag har bli it rett långsamt och skall nog skicka mit bagage i förväg för att inte stressa höften. Då blir vandringen rett behagligt. 

Ibland passerar man en liten kapell eller kyrka då går man in för att titta eller svalka av sig. Vissa är rett fattiga och ospektakulära andra är ptrolig vårdade, vackra och omhändetagna. Klockorna i klocktornet är nog för det mesta ganska gammal. Dem låter som om man slår på plåt. Super hökt och inte särskild vacker. Då blir man lite förvånad när vissa klockor  i några av byarna plötsligt låter mycke finare. Ja tills man kommer på att klockans spel är inspelat. Den riktiga klockan låter inte längre. Hmmm... då kanske det ändå är finare med plåtvarianten. 

Jag bifogdr en del bilder på olika kyrkor. Jag minns knappt vart kag såg dem. 

Två gånger har jag redan varit i en pilgrimshudskänst. Efter den förste så fick jag teda på sen att ickekatoliner inte var välkomna. Igår var jag med i en gudskänst som hade en hel annan stil. Inkluderande. Nöden verkar inkluderande. Presten var helt själv i sin kyrka. Han hade ingen annan vid sin sida. Varnligt is borde det väl vara minst tre olika prester som bidra till katolska godskänsten. Läder texter, predikar och ber osv. Nä här var kära presten helt själv. Han satt på och av kyrkomusiken med en fjärrkontroll direkt från alltaret, han höll i sång och hela gudkänsten och när det var dax att läsa upp alla dessa texter also predikar, läsa ur testamentet osv ja då bad han pilgrimsr att göra det på sina språk. När det väl var dax så klev dem fram ur publiken, läste respektive text på hollendska, portugisiska, engelska... och så tog han över igen. Där spelade det ingen roll om man var katolsk eller inte. Lute intressant att uppleva.