We made it

Jag är en sån som ’det löser sig’. Redan i Sverige började jag kolla på nya flyg. Fullbokat till 4/2. Alternativt hade varit att sitta i Bangkok till 20 och åka buss 10 timmar. Vi blev framflyttade till första raden innan landning, sprang till passkontrollen…. Och fick väskorna sist :D Springa till taxin. Han sa att det kommer nog inte gå och jag sa kör!!! Kasta sig ur taxin, springa upp för trappor med en ryggsäck på ryggen och en fram på magen. Dyka på första i personalen som började springa med oss. När en thailändare springer då vet man att det är skarpt läge. 

Båtresan till Phayam gick bra! Väl framme var det motorcykeltaxi till Phayam Cottage Resort. Innan vi ens kom till receptionen var vi välkomnade av en trevlig svenska. Hon berättade att de hade varit här i två veckor (de skulle egentligen bara vara här en vecka men valt att stanna en extra). De hade varit runt ön och är aktiva men bara mött en svensk innan. Lågvatten när vi kom fram så svårt att avgöra hur bra stranden är.

Sorgligt att tänka vissa tankar men förmodligen hade X varit duktigt påverkad redan på flyget med gratis sprit och jag hade inte suttit avslappnad och tagit en öl på stranden till middagen. XX sa när vi pratade att hon inte hade druckit på 20 år… ändrade sig sedan till ett glas rom då och då. Med tanke på hennes sista meddelande vet jag inte längre. Man känner en sak men vet en annan med huvudet. Klockan är 19:30 och dags att krypa ner efter att ha dygnat deluxe… kunde ju inte slappna av på flyget utan satt och kollade på grannens skärm hela resan för att se hur ankomsttiden ändrade sig fram och tillbaka.

En reflektion från dottern. X är så himla bra på att analysera andra och komma med önskade och oönskade råd. I början tyckte jag så mycket om den egenskapen och såg det som att han var så djup, analytisk och hade så bra tankar och gav en råd som lyften mig och andra. Nu när jag tänker på det han berättade om hans tidigare relation till alkohol och att han flippade ur, spydde osv. Han berättade att han hade varit hos vänner och flippat ur och stått och dunkat huvudet i väggen tills det gick hål (som jag uppfattade det i huvudet). Att han dagen efter hade fått gå och be om ursäkt och de undrade varför han gör så. Att han tagit det lugnt ett tag och sedan känt att han har kontroll och sedan har det börjat om på nytt. När han först berättade det så tänkte jag att om jag hamnar i en sånda situation kommer jag bara hålla om honom, säga hur mycket jag älskar honom, trygga och lugna honom. Nu efter tre månader så vet jag ju att jag aldrig hade lyckats. I alla "gräl" som jag behållit lugnet, bekräftat honom trots att han bara stått och spytt ur sig skit. En sån människa kan man inte lugna. Min känsla är att hade jag grälat tillbaka hade det varit bränsle på elden och när jag behöll lunget så tror jag att det triggade honom att han inte fick med mig på tåget. Eskalerande känsla i honom att han inte var bra när jag visade mig "bättre"/lugnare/ej triggad. 

Iaf så har han berättat om en styrelsemedlem och att hon hade blivit så jävla full på en fest och inte kunde ta vara på sig själv och att hon efter det har varit lugn och oftast kör... ja det säger väl en hel del om henne. Hon gjorde en förändring och han hänger ändå ut henne och hennes historia. Han gör inga förändringar i sitt mindre bra beteende men ska alltid vara helig och ursäktad. Inte bara av sig själv utan människor omkring honom ursäktar ju också honom med "ja han är ju som han är". Ja han är som han är men det är ju först när människor sätter ner foten eller ens handlande får konsekvenser som man kommer ändra sig. Så med alla fega människor runt honom så slipper han förändras. Fast som en person sa man vågar och orkar inte stå emot. Kontentan av det sista är iaf att han är så bra på att komma med råd hur alla andra ska leva sitt liv men han borde verkligen, verkligen börja med sig själv!