Tappning: ny

Med tiden förändras något. Det har varit svårt att förstå vad. Glidande har skiftet kommit, glidande som jag trodde Inlandsisen gled ner över fjällen i forntiden. En tusen meter hög vägg som stilla, ja nästan orörligt, krossade alla människor och hus i sin väg. Jag fick inte ihop det där som barn. Kanske mest för att det inte gick till så. Jag hade hört splittrad fakta om Inlandsisen och med den informationen byggt ihop ett eget scenario som verkade rimligt.

Hur som helst: nåt har förändrats, och det har både gått bedrägligt långsamt och varit ganska förödande. Nyss ung och pulserande i en tornado av hundratals vänner och resor, virrvarr av sammanhang och samstämmighet. Själagungning. Sång i blod. 

Mer nyss inte så ung, men fortfarande rusig och rödkindad och sprittande blåmesar i bröstet, men med svag längtan bort, eller kanske hem? En fot på landet, men två ögon stadigt i horisonten. Världens hittills välvilliga ögon började himla aldrig så lite, en ryckning.

En ryckning. 

Mest nyss inte ung. Försök att navigera i en ny värld, en betydligt svalare sådan. Försök att väcka något fornt, återuppliva självaste tiden, men se det går ju inte. Märkliga nya situationer, ett sätt att vara som inte längre passar. Man blir osynlig och börjar tro på det.

Tills man slutligen börjar ana något: det är kanske inte världens fel att den har slutat se en. Det är kanske så att man försökt kränga på sig en 20 år gammal klänning som fastnar i överarmarna, stramar över lungorna och glipar i ryggen. Kort har den blivit också. Det är inte klänningens fel att den inte passar längre. Det är kanske en själv som behöver hitta andra, luftiga kläder. 

Jag och mina kompisar åkte till Irland i juni. Samma där: Nyss låg vi huller om buller i en säng och drack vin och kiknade, strumpeband och läppstift, korkarna smällde och kvällen var evig. 

Man blinkade till och så blev det stödstrumpor på flyget, dosett och glasögon. Vallningar och sömnbesvär. Nattlampan är för ljus och golvet lite för kallt. Tidiga kvällar och måttfulla dagar, museer och hedar. 

Nåt nytt. Inte dåligt, men nytt.