Resedag till ny ö

Uppe i ottan för att ta oss till Koh Tao. Reception hade inte öppnat när vi lämnade men vi hade bokat en tuktuk hos grannen kvällen innan. Lite nervöst då det redan var på håret med tid eftersom ett par som satt bredvid när vi skulle boka tyckte vi skulle samåka men det gick inte pga många väskor. Så chauffören sa 6:50 till dem… omöjlig ekvation och jag sa att vi måste åka absolut senast 7:o0!! Något nervöst när det inte kommit någon tuktuk 7:10 och vi misstänkte att det var den gula tuktuken som skulle ta oss… den var trasig för jämnan och stannade lite överallt. Vi hann iaf.

Väl på båten kröp sig en liten ångestkänsla över mig. Har aldrig varit bra på avsked och så började jag tänka på 22-23 december. Som tårarna rann där på överfarten. 

När vi i oktober pratade om jul så var min inställning att vi ännu skulle ligga lågt då för att julen skulle bli så normal som möjligt för hans barn och XX inte skulle vara sårad och att husaffären skulle vara klar och inte bli grisig. Min enda önskan då var att få tolvslaget på nyår med honom vart han än var. Men X hade högre planer än så. Till jul önskade han att vi alla skulle kunna vara tillsammans… hans familj och min familj. Jag var så lycklig över hur han såg på oss. Hur gärna han ville oss. Jag sa att jag ändå ville att vi skulle ligga lågt men tanke på huset. Bara någon dag senare sa han att det var skitsamma med huset. Jag var viktigare, vi var viktigare, vår framtid var så mycket viktigare än ett hus så han ville ta allt i snabb takt för han ville kunna leva och synas med mig. Jag var som på små rosa moln och skuttade runt som en fjortis. Var det ens möjligt att få känna så här i vuxen ålder? Men så kom helgen när XX och dottern var hos sonen för andra gången… han ville inte ens att vi skulle åka till Ljugarn för någon kunde se oss. Jag stod frågandes… de närmaste var på fastlandet och vi som redan hade fikat offentligt och hållit hand över Öster om kvällarna. Jag påtalade det och vi kom iväg men känslan satt ännu kvar i mig… det var något som skavde.

Vid ett tillfälle så nämnde jag hur jävla bra konserten med P!nk var och då sa X att han så gärna hade velat se den. Jag frågade vilka fler konserter han hade velat se och då sa han Robbie Williams. Jag visste att biljetterna skulle släppas dagen efter eftersom kunder hos HB hade fått förtur. Frågade om vi skulle köpa biljetter varpå han svarade var lite spontan ibland. Jag sa att du har ju så mycket spelningar. Han sa att det går alltid att lösa. Frågade isf vilka platser och han sa att jag inte skulle fråga så mycket, ta lite egna initiativ. Skillnaden i pris var ju ändå stor och vet att han har problem med fötterna. Han blev bara irriterad när jag frågade närmare så undrade om han kunde stå en hel konsert och då mjuknade han. Dagen efter frågade han inget om biljetterna så jag vart så osäker. Någon dag senare frågade han om jag löst det varpå jag nickade och sedan inget mer om det annat än att han skulle vara spelledig då. Inget om vad det kostade, om jag kunde lägga ut osv. Jag hade redan då köpt presenter, gjort matlådor varje vecka, alltid tagit min bil, betalat för fika, hämtmat osv. Några veckor senare skulle jag till bolaget och då sa han att han behövde en bag. Givetvis handlade jag åt honom men så kom inget om vad han var skyldig mig och då ruttnade jag för jag hade precis köpt en julkalender till hans dotter för 200 kronor… för han sa att de hade slutat med kalender för flera år sedan till barnen. Min dotter och svärson får kalendrar så inte mer än rätt att hon också skulle ha en! Han var även fortfarande inne på att vi alla skulle träffas i jul så jag hade köpt julklapp till hans dotter och son. Klapparna gick loss på en del pengar så när han sa att han fixat julklappar till alla på en ’mässa’ genom giveaways så kände jag att vi hade olika nivå. Den späddes på när han sa att han skulle köpa ett duschmunstycke till dottern :O Trodde sånt liksom låg på husägarna. Dagen innan jul var han iaf på Kicks så tror hon fick något mer. Iaf så frågade han inte om vad boxen kostade så till slut sa jag att sprit tänker jag inte betala för dig. Då låg ansvaret på mig att säga vad han skulle swisha… mitt hatobjekt här i livet. Han har sagt att han ska göra sig oskyldig för allt. Att det säkert kommer jämna ut sig. Hittills har det ju iaf inte gjort det så jag vet inte när tanken är att det ska göras!? Parasit i flera avseenden. Min dotter höll på att smäla av när hon fick höra hans kommentar  om en av mina julklappar till honom. Hade köpt en dyr rakhyvel som skulle vara bra och även rakskum. Kommentaren vid första rakningen var… köpte du ingen aftershave. Så blåst han fick mig att känna mig. Såna här gliringar var det hela tiden på slutet. Men gud jag har inte ens kommit till 22-23… de dagarna som i tanken gjorde mig så ledsen.

Vi hade bestämt att han skulle följa med mig till mina föräldrar 23e och sedan sova över hos mig så att det skulle bli som vår jul… för hans planer på att vi skulle fira tillsammans hade skjutits på. Han lovade så mycket som inte blev av. Ibland för stora ord och ibland rena lögner. Jag fick finna mig. Besviken jo men jag hade inget val. Jag svalde och svalde och ändå var det kväll efter kväll som saker skulle diskutera till absurdum. Jag kunde liksom inte påverka för när det väl var igång så skulle det pulveriseras i timmar. Han malde sönder en. Mina timmar med sömn var få och oroliga. Jag funderade ofta över vad dottern kände, dels lyssna på samtalen men även att han inte nyttjade tiden bättre. Jag var så stressad eftersom han sa att han och XX aldrig grälade och det var mitt fel att det var såhär. Hoppades att dottern ändå skulle läsa av hur mycket han pratade och hur det då innebar att jag i andra änden var tyst och tog emot. Även när han lovade att jag skulle få prata så avbröt han snabbt. Det framgår även tydligt och återkommande under de dryga 9 timmar som jag har inspelat över nyårsdagen och 4-5 januari. Då har jag ändå inte de första timmarna på nyårsnatten inspelade och inte heller när han fick utbrottet och kastade sig mot mig i sängen. Redan flera veckor innan hade polisen påkallats av grannar har jag fått veta av grannen snett under. Som jag skämdes när hon messade om det. Vet precis när det var. Minns inte var diskussionerna började om då men han var så arg och skulle göra slut. Jag grät och grät. Bad honom dämpa sig. Han smällde i dörren och skrek i trappan. Jag låg med panikångestattack i sängen. Han kom tillbaka och jag låg och skakade och letade efter min andning. Han ställde sig vid sängen och sa kallt… fryser du eller va fan skakar du för. Jag hade tidigt förklarat för honom att jag hanterar känslan av att bli övergiven väldigt dåligt. Där och då kände jag skam blandat med känslan av att nu hade han verkligen övertaget över mig. Jag tappar hela tiden tråden men det är så när tankar kommer över en och leder en till andra händelser. XX har en bok som X hittat… han säger att hon verkar ha fört dagbok i flera år men att de är så jävla röriga så man fattar inte ett skit av dem annat än att hon är psyksjuk. Jag har försökt förklara för X att det blir lätt så när pennan och tankarna ska få flöda. Han förklarar snabbt att så är det inte här och att hans mamma också har läst boken och säger att hon också insett hur psykiskt sjuk XX är. Frågade hur hans mamma fått tag i den och först svarade han inte men någon gång senare sa han att XX måste visat den för hans mamma och att det var pga den som de grälade i sonens hemstad. Han sa samma om XXs medicinlista när jag frågade. Att hon måste ha visat den för föräldrarna. Han nämnde flera gånger at hans föräldrar var välutbildade och hans pappa hade läst medicin på hög nivå och var väldigt kunnig så de visste vad de talade om när de bedömde att XX aldrig skulle kunna bli frisk med den medicinlista hon hade… fy fan. Jag tänker på 2018/19… jag tror att jag hade hamnat på psyket om jag hade utsatts för den tortyrliknande behandlingen som hon genomled då. Undrar om det var därför hon ville flytta till stan… trots att hon enligt X aldrig hade tyckt om nya huset. Jag undrade varför och han sa att hon yttrat att det var för att entrén var på sidan om huset. Jag har funderat på om den psykiska misshandeln eskalerade men det har jag inget belägg för utan bara en tanke… tankarna flödar. Ska ta en paus och sedan ska jag hämta hem tankarna runt 22-23/12.

Den 23e skulle X med till mina föräldrar för första gången. Redan ute vid Folhammar så hade han sagt att han ville att jag skulle träffa hans föräldrar först. Hans mamma hade vetat om mig länge men inte pappan. Han föreslog fredag eller söndag innan jul och som vanligt överlät jag till honom att bestämma. Han valde söndagen trots att sonen kom hem till ön den helgen. X hade sagt att han var sugen på semlor så jag sa att jag fixar med fika trots att jag hade massor att stå i inför vår jul. Så jag hoppade upp tidigt och bakade semmelkladdkaka innan jag skulle till Rusta och köpa en grön julstrumpa som X skulle få några julklappar i på julaftonsmorgon. Tiden för fikan var lite öppen men runt 14 beroende vad barnen ville och när de skulle äta brunch. På väg till Rusta vill jag bara stämma av X tanke om 23-24 för oss och så var det igång. Han hade aldrig lovat mig att sova hos mig enligt honom. Det är det här som gör mig så ledsen i efterhand. Alla svikna löften. Alla gånger jag kämpat för att göra något snällt och omtänksamt som bara resulterar i gräl. Några veckor innan kunde han offra huset för mig och nu ville han inte ens sova hos mig som han lovat. Jag vart givetvis ledsen och han gapade att han inte orkade mer, att det inte skulle bli någon fika, att han inte tänkte följa med till min familj mm. Han skrek att han måste få tio minuter nu och jag sa att jag vill inte bråka och avsluta utan att veta vart vi står… skulle jag köpa julstrumpa och resterande till jul? Efter 1,5 kom det ett mess. Så han lovade att ringa om tio minuter men messade 1,5 timma senare och precis så här hade han gaslightat i veckor genom att förändra sånt som jag tyckt om och tryggat mig. Som det här med messanger. Var han på en bra plats så svarade han snabbt och gulligt men ville han skapa ut en dröjde det timmar. När jag tog upp det så fick jag höra att jag var dum i huvudet som inte fattade att han inte får ha mobil på sitt jobb. Han är så medveten om hur han psykar en och hur hans agerande påverkar en och att han har makten i det hela.

Jag hade iaf fixat med det sista med kladdkakan eftersom han ofta kastade ur sig saker som att det var slut osv för att sedan ångra sig efter en stund. Jag som i oktober hade hittat han som skulle trygga mitt otrygga jag. Killen som aldrig ljög, var otrogen eller sjappade. Så ringer han och jag tänker att nu har han lugnat sig och landat men samtalet är allt annat än snällt. Han mal på om allt jag gör fel och inte fattar. Jag uppfattar det som att han står i affären för jag hör folk och blippande. Jag tänker första att han stressade iväg för att fixa saker innan fikan hos hans föräldrar men han går verkligen i affären i evigheter och grälar på mig och klockan passerar 14, 14:30… 15. Inser att återigen har jag lagt mina pengar på något som inte blir något av. Jag fattar inte ens vad vi diskuterar för allt ska upp på bordet i en salig röra. Jag håller lugnet men när han varvar ner bryter jag ihop i alla besvikna och stressade känslor. Han frågar om och om igen om jag vill ha en kram. Mellan tårarna pressar jag fram ett ja… han fortsätter plocka med sitt hemma under tystnad och sedan vinklas det som att jag måste be honom att komma och krama mig. Jag har redan svarat och det känns som han vrider huvudet på mig och så säger han jaja du vill inte ha någon kram så vi får lägga på. Gråten tar över för jag trodde redan att han var på väg. Utmattad säger jag att jag svarade ja men ska det vara så här så kanske vi ska lägga ner som du säger. Då kom han över och var tröstande som aldrig förr. Han höjde mig. Bad om förlåtelse och sa att han verkligen verkligen ville följa med till mina föräldrar dagen efter och att han var ledsen för att vi inte kom till hans föräldrar och att han egentligen inte visste varför. Efter en lång och varm kram åkte han ifrån mig. Den kvällen var messanger tyst fram till ett kort gonatt och jag fick lite ont i magen men andades.

På morgonen kom ett kort ’morron’ och då visste jag direkt. Orkade inte med en helvetesdag till men triggades och skrev ’GOD morgon’. Ingen idé att ta skit i skrift. Ingen respons och skickade timmar senare en artikel från Aftonbladet om en man som sköt sin vän för att han åt kaprisen som han ville ha. Han svarade inte på det heller trots att han läste det. Efter några timmar ringde jag och undrade om något var fel eftersom han inte svarade och då kom det igen att han inte kan svara när han är på jobbet och att han hade fullt upp. Några minuter in i samtalet säger han att de har det så lugnt på jobbet så han har tänkt försöka sluta tidigare för att hinna med allt. Jag erbjuder mig att hjälpa till då jag slutat redan kl 11 men han vill inte ha någon hjälp. När jag går över Öster skickar jag att det är lång kö till bolaget men ingen respons. Efter 15-tiden ringer han och säger att han är på väg till Hemse och jag fattar ju varför. Frågar om han tycker att man kan fira en jul utan alkohol och då är det som att topplocket går. Han skriker att jag är så in i helvetes dum i huvudet och att det är mitt fel att kvällen innan med hans barn förstördes. Jag står som ett frågetecken. Det låter som att han kastar iväg luren och så hörs han långt bort och jag upprepar att jag inte hör honom och skickar samtidigt med stora bokstäver på messanger att jag om inte hör vad han säger. Samtalet dör och så kommer det ’Så här kan vi inte ha det.

Är det bara jag som gör felen i detta så får jag nog fundera på om jag är sjuk o behöver vård.

I vilket fall så det korkat att gå vidare med fler sociala sammanhang innan vi hittat lösningar.

Är problemet att jag gör alla fel, så löser vi det lätt över en träff.

Eller rakt i en mening.

Vi börjar komma till vägs ände med detta.’

Jag ringer upp och undrar vad han menar. Han upprepar då om och om igen hur jävla korkad jag är som kan ställa en sån fråga (vit jul) när vi är på den platsen vi är. På väg till stan så kastar han på luren flera gånger. Väl i stan och efter att jag bett om förlåtelse flera gånger för min fråga så lugnar han sig. Till slut ska han med till mina föräldrar och uttrycker att han ska sälja in sig så in i helvete och visa sidor av sig som kommer få mig mörkrädd. Jag lämnar av ungdomarna först hos mina föräldrar och hämtar honom. Han kanske är lite skavig men känns ändå kärleksfull. Kvällen hos min familj och vi blir kvar längst. Jag kanske inte var superimponerad över alkohol intaget då han drack överlägset mest av det som bjöds och det var första gången han träffade min familj men jag nämnde inget. Jag tog mycket på honom, inkluderade honom.

Jag kände att han spelade väldigt bra med sin fasad men när vi kom hem var han så kärleksfull. Han älskade mig så mycket och sa att han kan inte motstå mig när jag sitter där på kvällen och är så vacker. Han ska ändå markera lite och säger att jag måste köra hem honom kl 4. Jag säger att han får bestämma tid och det blir inte så tidigt då. Ställer min klocka tio minuter innan hans och hoppar upp och fixar drulle och ger honom paket på sängen. BB kalsonger i en för liten storlek. Hans har varit så urtvättade och trasiga så har inte kunnat tyda storlek på hans kalsonger som varit av hemma hos mitt. Så rakhyvel… det andra har jag sparat till senare under dagen. Han är så kär där och då. Han gör och lägger sig när han kommer hem medan jag stressar på med allt jag inte hann pga av bråket dagen innan. Det känns lite konstigt att skriva gräl och bråk för i min värld är det mer när båda grälar argt på varandra. Här handlar det mer om diskussioner till absurdum, förklara sig, be om ursäkt, få det bra. Iaf så hinner jag med allt men är så mentalt slutkörd så jag somnar på soffan hos min syster.

Jag hade sagt veckor innan jul att jag inte ville ha någon sak utan hellre en upplevelse. X fick konsertbiljetterna och en termosmugg med budskap… klistermärken med en text från en låt jag skickat.. ’You had me from hello’.. de var dubbelt så dyra som själva muggen som kostade en slant.

När jag kom hem låg ballonger på bordet, hallonsorbet i frysen ( mitt uttryck glass och ballonger) och en lapp om övernattning på hemlig ort som skulle nyttjas i närtid