Ändring av plan

Nåväl, här är vi igen. Till sist. Det här inlägget har blivit ganska långt. Så sitt ute med din bärbara dator eller mobiltelefon, ta en kall öl eller ett glas vin och njut av att läsa raderna 😊

Som ni vet från förra inlägget hade vi satt upp vårt nya huvudkontor i Melbourne. Vi gillade Melbourne. Människornas lättsamma mentalitet, det delvis fria och välutvecklade transportnätet, de olika förorterna som Chinatown eller lilla Italien, som alltid gav mycket variation och såklart vårt bekväma lilla rum högt upp på 38:e våningen.

Egentligen kände vi oss väldigt bekväma...Faktiskt. En kväll satt vi tillsammans - med ett glas vin eller två - och pratade om Melbourne och hur vi kände för det. Vi tyckte att Melbourne var bra och ändå saknade Thimo och jag något. Och det trots att vi var i världens mest beboeliga stad. I grund och botten kändes det som att vi var i Tyskland och ägnade oss åt vårt dagliga arbete. Men ville vi det? Ville vi resa till andra änden av världen för att göra just det? Nej absolut inte. Vi ville se kängurur, wombats, näbbdjur och koalor. Ville uppleva känslan av frihet och behöva övervinna oväntade hinder. Vi ville skriva berättelser😊. Så vi bestämde oss för att sluta våra jobb, lämna vårt lilla rum och gå mot solen. Och eftersom ett beslut har tagits gällde det bara att hitta rätt fordon och rätt tidpunkt att genomföra det. Fulla av handlingstörst letade vi efter en bil och hittade det ena eller andra erbjudandet på Internet. Inom de första två dagarna tittade vi på fyra potentiella följeslagare. Under två av dessa besök träffade vi tyska backpackers, som inte hade bra bilar men som hade massor av bra tips för resor i rockärmen. Vid vårt tredje besök hade vi en bra känsla. En blå VW Transporter, byggd 1995.

Visst är det lite gammalt och med alla typiska och atypiska "små krämpor". Han gjorde det mot oss. Han borde vara och det var han.

Vi tänkte väl, köpte en bil och åkte iväg på Australiens motorvägar. Det hade varit trevligt... att köpa en bil räckte tyvärr inte. I Australien kräver varje bil registrering, vilket är mycket likt den enkla omregistreringen i Tyskland. Registreringen är giltig i 12 månader och kostar cirka $700-900. Den tidigare ägaren av bilen hade fortfarande en kvarvarande registrering på 6 månader, så vi fick "bara" lägga till ytterligare 6 månader. Dessutom kräver varje fordon ett trafiksäkerhetscertifikat, ett intyg om tekniskt perfekt skick, liknande TÜV. Även här lät förra ägaren göra ett intyg som vi fick skriva om. Omskrivningen kostade sedan ytterligare 110 $. I detta avseende är Australien och Tyskland faktiskt ganska lika. 3 minuters handläggningstid i en administrationsbyggnad och du är 100 $/€ fattigare.

Stoppa Städlern 😊. Visst hade det varit tråkigt att gå in i den här administrationsbyggnaden, göra allt och ånga iväg igen. Fordonsöverlämningen bör ske på en fredag klockan 15:30 framför registreringsverket. Så strax före stängning och välförtjänt arbetsavslut för de anställda. Den förra ägaren kom en halvtimme för sent och så släppte den efterföljande administrationen. Tyvärr behövde vi inte bara vänta på helgen för att öppna upp där igen – självklart inte! - för att måndagen därpå var helgdag och så stannade vi i Melbourne i ytterligare 4 dagar. Egentligen inte alls så tragiskt. Vad är 4 dagar av en lång resa? Men vi pirrade, vi ville iväg. Så fort som möjligt. 😊 Men bra... så vi rensade ut vår skåpbil igen och tittade på alla saker som den förra ägaren lämnat till oss. 90 % skräp, som gulnade fluggardiner eller köksredskap som var oanvändbara eller bara fula. Men 10% hade definitivt potential. En supertjock filt, kudde eller till och med en atlas fanns ombord. Så inte alls så illa.

Det var också en viktig ceremoni som skulle hållas. Vår nya familjemedlem behövde döpas och ges rätt strålkastarljus. Denna handling genomfördes med ballonger, en liten bön och två gäster (Thimo & jag). "Konrad" föddes och officiell familjemedlem i förmodligen en av de galnaste familjerna i världen 😊. Eftersom vi tyvärr inte kan ladda upp några filmer kan du läsa vår Konrads dopbön nedan.

"Vår roadtrip"

Vår Konrad i himlen, helgat vare ditt namn.

Din hastighetsmätare går, din vård är klar.

Som i vildmarken, så vid rastplatsen.

Vår dagliga öl ger oss idag

och förlåt oss varje rapning,

precis som vi förlåter vi dig för varje påfyllning.

Och led oss inte in på fel väg

men befria oss från matsuget.

För din är vägen, rastplatsen och vårt hem.

Amen.

Vi använde de fyra tvångsdagarna i Melbourne och funderade också på hur vi kunde göra vår skåpbil lite mer hemtrevlig. Gardiner! Gardiner behövdes! Inte bara för att det är officiellt förbjudet att sova i en bil i Australien, utan också för att åtminstone lite avskildhet är skönt. Alla hopp. Nu kör vi. Vi gick på en marknad och köpte efter cirka tre timmar ett 5 meter långt tyg, gardinstänger, öljetter och allt som hör till. I vår vision ville vi få tyget sytt, trä in ringar i öljetterna, borra hål och hänga det på stången. Så lättsamt. Vi hade köpt tyget för ett bra pris och så var det bara att sy det billigt. Den första kontaktpunkten var en syverkstad i omedelbar närhet av marknaden. Jättebra, jättebra, jättedyrt!! Totalt 200 USD krävdes. För enkel klippning och sömnad! Definitivt för dyrt och inte bärbart. Så vi bestämde oss för att ge det här jobbet i privata händer. Det var inga som helst problem att hitta någon för detta ändamål via radannonser på Internet. Den enda prioriteringen för oss var priset och att gardinerna var klara vid 14.00. Äntligen ville vi åka! Entreprenörens hem var 40 minuter utanför Melbourne och vi var planerade att anlända dit klockan 07.00. För att inte behöva gå upp klockan 05.00 ville vi hitta en sovplats i omedelbar närhet. Under tiden hade skymningen redan kommit och att hitta en lämplig plats att sova i mörkret är inte det lättaste. Vi hittade en möjligen lämplig plats via en app som rekommenderas till oss. När vi kom dit gick vi nerför en liten backe ganska brant på en smal stig. Allt såklart utan gatlyktor längs vägen. Längst ner i backen hittade vi stigen avspärrad. Olycklig. Så det är bara att svänga, uppför backen och kolla in nästa alternativ.

Till höger och vänster om stigen låg en gräsmatta som var indränkt av regnvatten. I mörker, naturligtvis, inte synligt för blotta ögat. Så vi började skjuta, körde ut på gräsmattan och det var klart. Vi fastnade!

EXCELLENT! Vi behövde bara det. Står i leran i mörkret, omgiven av skog och massor av djur med säkerheten att jag måste stänga gardinerna klockan 07.00 på morgonen. Även här var vi tvungna att få ut det bästa av det. Så vi steg ur bilen med stor glädje, ställde oss i den djupa leran med skorna och försökte lyfta ut bilen igen. Tyvärr misslyckades också att underlägga däcken med stenar och grenar. Thimo gav sig sedan av till fots för att få hjälp. Jag barrikaderade mig fint i bilen 😊. Faktum är att han träffade en man som körde direkt till vår bil, tittade på problemet och erbjöd sig att hjälpa. En vän till honom hade rätt fordon och nödvändiga redskap för att få oss ur leran igen. Den här vännen, Abraham, var där efter 5 minuter, gav Thimo en spade och berättade för oss vad vi skulle göra.

Efter att ha grävt ur däcken kort, knöt han draglinan runt vårt släpfordon och gick. När vi drog ut den gled vi fram och tillbaka på den blöta greenen och mitt hjärta föll lite. Men allt gick bra och vi var tillbaka på vägen igen. Vi hade inte förväntat oss den snabba hjälpen och var helt entusiastiska och tacksamma. Efter ytterligare tre kvarts timme hittade vi äntligen en lämplig plats att sova.

Nästa morgon var vi vid den överenskomna ytterdörren vid 7-tiden.

En indisk kvinna och hennes man öppnade dörren, släppte in oss och bjöd in oss på en kopp te. Med hjälp av en teckning visade vi henne igen hur vi föreställt oss våra gardiner. Efter te och en trevlig pratstund sa vi hejdå och använde tiden som följde till att leta efter en varm dusch. Vid 13.30-tiden fick vi den goda nyheten att våra gardiner var redo att hämtas. Inget som att komma ut ur Melbourne. Tyvärr arbetade damen vid den här tiden på dagen, så hennes man öppnade dörren och visade oss resultatet. Vi försökte behålla lugnet men det var fel! ALLT var fel. Fel klippt, felsytt... bara fel. Oanvändbar för oss i detta skick. Han ringde sin fru och förklarade situationen för henne. Tyvärr arbetade hon själv och kunde inte riktigt hjälpa oss. Vi borde köra 10 minuter till nästa stad, din syster bor där och hon borde ta en titt på problemet. Vi var irriterade!! Riktigt irriterad. Vi visste att vi hade "slösat bort" ännu en dag. På grund av gardiner. När vi kom till sjuksköterskan visade vi henne det otillfredsställande resultatet och tillsammans letade vi efter en lämplig lösning. Det fanns drygt 8 andra indiska familjemedlemmar i systerns hus som aktivt hjälpte till att lösa problemet. Till sist plockades fållarna upp och syddes om.

Denna procedur tar hela tre timmar. Under denna tid bjöds vi på te och hembakade kex igen.

Även om det var ganska irriterande i början så måste man säga att indianerna är super, super, supervänliga och tillmötesgående. Runt 17.30 hade vi våra inte så idealiska gardiner och kunde möta solen.

NU KAN DET ÄNTLIGEN BÖRJA!

Vårt första stora mål borde vara Great Ocean Road. En 150 mil lång väg som går längs Australiens sydkust. En liten omväg tar dig till Yarra Valley, Australiens största vinodlingsregion. Definitivt ett måste för oss! På den entimmes långa resan visade sig en helt annan bild av Australien. Det första andetag av absolut frihet kunde kännas. Yarradalen erbjöd oss verkligen ett fantastiskt landskap, det fanns massor av kor och tjurar att se på varje hörn, lite trafik och några vägar som bara skulle ha varit framkomliga med fyrhjulsdrivna fordon.

Vår Konrad bemästrade det bra 😊. I Yarra Glen, en ganska liten men mycket värdig by, valde vi vår sovplats, gick till snabbköpet och lagade pasta igen på vår deluxe gasspis. Dagen efter gick vi upp tidigt, vi ville trots allt smaka vin. Men innan vi kunde köra upp till den ädla parkeringen med vår lilla Bulli ville den tankas och förses med olja. Vid påfyllning av olja - givetvis utan tratt - gick mycket fel. Vi körde till den intilliggande självtvättanläggningen och gjorde en motortvätt. vänner, ett misstag. Lyssna på mig och tvätta aldrig motorn med bensinmotor. Speciellt inte i den här åldern. Konrad blev inte blöt och gick till strejk. Motorn ville bara inte starta. Thimo försökte förstås allt för att få Konrad igång igen.

Vi stod rotade på plats i denna dumma biltvätt i totalt 2 timmar och kunde inte röra oss. Hela teatern gick förstås inte obemärkt förbi. Totalt kom tre olika personer fram till oss och erbjöd sin hjälp. En, en hobbyist med mycket kunskap, inte rädd för att smutsa ner händerna. Den andra, möjligen en bonde, med ett lämpligt utrustat fordon. Han erbjöd sig att tina upp bilen från den skuggade tvätthallen så att vi kunde torka motorrummet i solen. Så han drog ut oss därifrån och vi väntade...och väntade.

Inget hände. Under tiden, tror jag att drygt 4 timmar senare, var det logiskt gjort med att besöka vingårdarna. Det fanns inget du kunde göra åt det. Som tur var fanns det en allmän parkering precis intill, något nedförsbacke. Vi var ju tvungna att sova någonstans. Medan Thimo styrde bilen försökte jag pressa bilen med all kraft. Misslyckad. Ett annat par lade märke till oss, så vi tre tryckte in bilen på grannparkeringen. Så nu stod vi där. När det blev mörkt var vi säkra på att vi inte skulle kunna besöka någon av de planerade vingårdarna. Så vi tog oss till den närliggande och enda stormarknaden. Kvällsmålet bestod av en pastarätt, som det gör 80% av kvällarna. Bra & framför allt billigt. Vi ställde upp våra bord och campingstolar mitt på parkeringen, lagade mat, drack och småpratade. Självklart dricker man bara för att höja kroppstemperaturen😉. Vi hade kyliga 2 grader i Yarra Glen. Inte precis de bästa temperaturerna för att tillbringa natten i bilen. Precis innan vi packade ihop våra saker för att krypa in i vår buss lade jag märke till en bil med inskriptionen "GERMAN AUTO TECH". Den drog in på parkeringen precis framför oss och stannade cirka 200 meter bort. Jag sa bara: "Thimo, Thimo... GERMAN AUTO TECH, spring efter mig!" Och han sprang 😊. I själva verket var det två schwaber, far & son, som har varit hemma i Australien i 20 år. Fadern, ägare till en välskött bilverkstad, sonen, egenföretagare snickare. Thimo förklarade vårt problem för dem och de tittade på vår Konrad som en självklarhet. De gick därifrån med de första prognoserna och utan att kunna göra något. Nästa morgon gick vi upp på gott humör, ställde ifrån oss bord och stolar igen och firade vår frukost. Vi bestämde oss för att göra en "liten" vandring. På något sätt fick dagarna användas.

Efter cirka två timmar nådde vi vår första destination för dagen. Ett ciderhus/bryggeri. Här avnjöt vi en liten cider och ölprovning i strålande väder. Utmärkt.

Sedan var det ytterligare tre kvart i riktning mot vingården "Chandon". Känd från champagnemärket "Moet & Chandon". Landskapet var bara underbart och vädret kunde inte ha varit bättre med södra australiensiska standarder.

En otroligt väldesignad vingård. På grund av all vandring kom vi tyvärr bara 15 minuter innan vingården stängde, så vi kunde bara smaka ett mousserande vin åt gången. Den här var inte bara gratis, utan den gladde mina smaklökar så, så mycket. Du kan alltid ta mig runt med en ädel och gnistrande droppe 😊. Nåväl, strax efter denna behagliga känsla gav vi oss av igen mot hemmet. Återigen var det redan mörkt och det började bli kallt.

Vi kände absolut inte för att gå hem... 2 1/2 timme! Och så provade vi något nytt. lifta Vi stod vid sidan av vägen, gjorde tummen upp och såg vad som hände.

Efter de första 30 bilarna utan någon synbar framgång började vi bara springa. Vi gav inte upp och höll tummarna. Och plötsligt stannade faktiskt en pickup med ett ungt par. Efter ett litet småprat kom vi in och de körde oss till vår Konrad. Tur igen😊 Så vi kom tillbaka till vår parkering runt 17:00, shoppade och lagade mat. Efter att vi hade ätit försökte vi starta motorn igen vid avstängd chans. Och oj, det kom på. Utan ett sorl spinnade den lille som en kattunge. Geilo!! Lång tydligen helt enkelt på en fortfarande våt lina eller en känslig komponent. Vi gjorde lite kul - volter och drack en nästan frusen öl. Kort därefter körde en okänd bil in på parkeringen precis bredvid oss. Alex, ägaren till "GERMAN AUTO TECH" och hans fru Franka lämnade. Med en väldigt moderlig men bestämd röst sa Franka bara; "Hej, jag heter Franka. Alex kom hem och berättade om dig. Han berättade att ni har tältat här i isande kyla i 2 dagar. Kom igen, packa ihop, vi går nu. Vi tar dig med oss. Vi har en gård, du får en varm dusch & en varm säng. I natt blir det – 2 grader, jag låter dig inte sova här. På! packa upp! Vad ska vi säga då? Så låt oss gå, packa ihop saker, packa sov- och duschsaker och sätta oss i bilen. Ärligt talat, vi var så förbryllade och helt överväldigade över situationen, vi såg nog ut som två galna människor som sprang omkring på ett förvirrat sätt. På något sätt blev det för mycket för oss. För överväldigande. Så vi körde 10 minuter, precis utanför, till Alex och Frankas hem. Och WOW! En enorm gård. Hästar, hundar och massor av grönområden.

Hårt arbete lönar sig bara. När vi kom fram var det första vi presenterades för fastigheten. Holla skogsfen...fint! Medan badrummet värmdes upp till behagliga 25 grader med hjälp av en varmluftsfläkt bjöd de två på en utsökt Mirabellesnaps hemifrån. Sedan fortsatte det med iskallt – och superdyrt i Australien – Corona. Det var en välsignelse 😊. Vi turades om att ta en skön varm dusch och har precis spenderat en riktigt cool kväll med Franka & Alex. Vi satt tillsammans i soffan, chattade, skrattade och lärde känna varandra bättre. Det var bra. Runt 12.00 drabbades vi av tröttheten och vi gick åt helvete. Inom 3 sekunder sov vi som stockar. Nästa morgon var Alex redan på jobbet, Franka körde oss tillbaka till vår Konrad. Vi tackade henne 1000 gånger och sa adjö.

Eftersom Konrad körde magiskt igen begav vi oss direkt till Alex verkstad. Vi ville bara vara säkra och få Konrad utcheckad. Så fort vi kom fram var Konrad redan på lyftplattformen och Alex var under. Han tog sig tid och kollade bilen.

Förutom små skavanker, som inte nödvändigtvis behövde åtgärdas, fanns det inget att klaga på. Han påpekade dock för oss att bränslepumpen kanske inte skulle överleva så mycket längre och gav oss helt enkelt en ny utan att slå en ögonfrans, så att vi helt enkelt kunde byta ut den om det värsta skulle bli värst. Galen. Naturligtvis ville vi tjäna pengar på det arbete och den tid som Alex spenderade på oss. Utan framgång. Han bara viftade bort det och sa att han inte var intresserad av våra pengar. Var är det?! vi blev helt blåsta...Franka & Alex, båda hjärtan som lejon. Vi är otroligt tacksamma för dig!

Och så var vi igång igen. Franka & Alex avrådde oss från vår nästa destination, Great Ocean Road. Det skulle vara iskallt där vid den här tiden på året och inte särskilt bekvämt. Istället ska vi köra till Blue Mountains, en bergskedja som bara ligger cirka 2 timmar från Sydney och absolut sevärd. Okej då. ändring av plan. Den gick inte längre åt sydväst, utan upp mot norr. Via Shepparton och Canberra begav vi oss mot Blue Mountains.

Vi tillbringade två dagar i Shepparton. Om du aldrig har hört Shepparton förut, oroa dig inte.

Befolkning: 43 000

Sevärdheter: inga

Plats: 180 km från Melbourne, vid A**** i världen

Ändå använde vi tiden här och förde vår Konrad i form. Gardinerna ska äntligen hängas upp ordentligt och blomdekorationerna samt festbelysningen ska fästas på bussen. Dessutom installerade Thimo ytterligare ett batteri med vilket vi kan ladda våra mobiltelefoner autonomt dygnet runt. Bra jobbat!! 😊. Nästa stopp var huvudstaden i Australien, Canberra. Canberra är en planhuvudstad. Melbourne och Sydney hade tvistat i flera år om vilken av dessa två städer som skulle bli Australiens huvudstad. Regeringen beslutade då att helt enkelt bygga en ny stad. canberra År 1927 förklarades det som huvudstad i Australien. Thimo och jag tillbringade 2 dagar här. Snyggt gjort för oss men utan flärd. Efter denna korta vistelse åkte vi äntligen till Blue Mountains. Naturligtvis var vi glada, Alex och Franka hade lovat oss de mest otroliga utsikterna. Strax före kvällen kom vi fram till en av utsiktspunkterna. Tyvärr gick en vandring inte längre vid den här tiden och därför fick vi bara en liten försmak.

Vi sov nära startpunkten för vår planerade vandring och gick upp ganska tidigt nästa morgon. Och smörtårta. Duggregn och 0,0 % sikt.

Tyvärr hade situationen inte förbättrats ens efter vår frukost och så fortsatte vi mot Sydney utan att ha uppnått någonting. Sydney överraskade oss från början med sina extremt kuperade gator. Det var upp och ner här. Och det på några minuter. Oväntat och tröttsamt att köra, men ändå vackert att se på. Den här staden hade stil.

Det fanns otaliga parker, en exceptionell mängd grönområden på gatorna och en skyline som definitivt är värd att se. I Sydney sprang vi cirka 10 km om dagen, alltid upp och ner. Vi hade inte haft något annat val. Att hitta lämpliga sovplatser och gratis parkeringsplatser var nästan omöjligt. Till exempel en kväll körde vi runt i hela fyra timmar för att sluta övernatta vid sidan av vägen. Förödande. Det var en stor och irriterande nackdel för Sydney.

Vi tillbringade vår tid med omfattande sightseeing. Operahuset och hamnbron var de mest sevärda för oss.

Vi var också med på en gratis stadsrundtur, strosade genom den botaniska trädgården, åt en känguruburgare för första gången och njöt av det varmare vädret.

Under vår tid i Sydney bestämde vi oss för att köra till Blue Mountains igen och sedan köra vidare norrut ganska snabbt. Det kan inte vara så att vi är i Australien och måste ha vinterjackor och halsdukar. Efter 4 dagar lämnade vi Sydney och körde tillbaka till Blue Mountains. Blue Mountains fick sitt namn från sina otaliga eukalyptusträd. Bladen avdunstar en eterisk olja vars fina, blå dimma ligger över bergen. Ganska blåsigt men under en klarblå himmel såg vi ett hisnande landskap. Ett lysande tips från Franka & Alex. Vi vandrade nästan 2 timmar genom skogarna i Blue Mountains och det var bara kul. Att röra på sig, att prata strunt och att kunna njuta av denna underbara utsikt.

Naturligtvis, efter vår lilla vandring, var vi fortfarande tvungna att besöka de världsberömda "Three Sisters". "De tre systrarna" är en klippformation av fritt väderbitna sandstenar och är förmodligen den mest kända synen i Blue Mountains.

Vid middagstid satte vi oss tillbaka i vår Konrad och körde ytterligare 1 ½ timme i solens riktning. Vi stannade till vid en rastplats med grill, grillade vår middag och drog oss tillbaka till vår buss.

Det första vi gjorde nästa morgon var en pool. Inte för ett lugnt plask, utan för en dusch - det var på tiden igen 😊 För en relativt liten avgift på $2-4 kan du ta en lång, varm dusch där. Sedan åt vi frukost och ställde oss upp igen - sparade tid och allt det där... - och vi körde rakt mot norr. Vi anlände till Port Macquarie. En idyllisk liten plats, fullt inriktad på turism. Vi hade vår sovplats precis vid havet och tillbringade en trevlig kväll där.

Det fortsatte tidigt på morgonen. Inte långt från vår sovplats gjorde vi ett litet stopp och tittade på Koalasjukhuset. Skadade koalor vårdas tillbaka till hälsa här och släpps sedan ut i naturen igen. Skälen till din vistelse på sjukhuset var bland annat buskbränder, bilolyckor, hundattacker och ögonsjukdomar.

Så efter att vi fått en bild på den körde vi vidare till Byron Bay. Byron Bay är DEN surfplatsen i Australien. Så ett absolut "måste se". På motorvägen märkte vi dock vårt batterikontrollljus. Inte ett gott tecken. För att få en första prognos om problemet, finkammade Thimo snabbt internet.

Kan det vara?? Ett annat problem med Konrad...

Med informationen från internet och en snabb titt in i motorrummet stod det klart att generatorn var trasig. BRA! Nåväl, en lösning måste hittas och Byron Bay var tyvärr tvungen att hoppa av. Vi skulle aldrig ha tagit oss dit. Vi hade fortfarande tillräckligt med juice på batteriet för att åtminstone gå och handla och bege oss till en lämplig rastplats för att sova. Nästa morgon bestämde vi oss för att bara fortsätta med tur. Kanske hade vi fortfarande tillräckligt med laddning i batteriet för att ta oss till Byron Bay trots allt.

Om vi inte hade!

Efter minst 7 minuters körning stod vi stilla på motorvägen. I ett uppehåll, tack och lov. Oroa dig inte, vi var nu registrerade hos australiensiska "ADAC" och kunde bogseras iväg gratis. Men vägen dit var lång...

Det måste sägas att vi äntligen hade en underbar dag. 23 grader och gassande sol. Det kändes som 30 grader och i bilen, där vi satt i telefon, kändes det som 45 grader! Svetten rann ur varje por men det är precis så det ska vara - karma 😊 Vi ringde jorden runt i 2 timmar tills bogseringstjänsten äntligen kom.

Medan vi satt i bilen tittade Thimo redan runt efter reservdelar på internet.

Nästa problem: Det fanns väldigt, väldigt, väldigt lite val. Efter lite surfande hittade han en skrothandlare som var 17 mil bort men hade rätt reservdel. Så vi var tvungna att åka dit. Men hur? Bogseringstjänsten drog oss bara till närmaste verkstad och inte till staden 17 mil bort...frågor efter frågor.

Framme vid verkstaden tog mekanikerna en titt på vår Konrad och de påpekade också att vi förmodligen skulle ha liten tur att hitta en reservdel i området. Ganska nykter. De erbjöd sig dock att ladda våra bilbatterier över natten så att vi kunde prova att köra de 17 milen nästa dag. Sagt och gjort. Så vi sov vid sidan av vägen framför verkstaden, spelade boll och övernattade på industriområdet.

Nästa dag borde vara bättre. Upp tidigt igen, vi fick vår frukost och väntade på mekanikerna. Batterierna var fulladdade och vi kunde påbörja ytterligare ett körprov. Stu, en av mekanikerna ringde runt och hittade en lämplig generator bara 40 km bort. Coolt tyckte vi och vi körde förstås dit först. Ju närmare desto bättre. Det var mycket som hände på skroten och vi fick vänta en timme på att vår begäran skulle höras. När det äntligen var vår tur avslöjades det värsta antagandet. Den här jäkla generatorn passade inte in i vår Konrad. Det var fel...SUPER, SUPER, SUPER irriterande var det, främst för att vi inte visste om vi skulle ta oss de återstående 13 milen till skroten. Vi var tvungna att försöka. Och Konrad höll faktiskt ut!! YIPPI!! Väl där satte Thimo igång direkt och tog bort en generator från en gammal VW-transporter och installerade den i vår Konrad. Med framgång! Han är bara en otroligt smart kille😊

Så vi var tillbaka på gatorna i Australien igen. Vi körde på i dryga 2 timmar, letade sovplats igen och drack en öl eller två på Thimo & Konrad. Nästa mål bör vara Noosa. Här finns vi också på ett bibliotek för att äntligen kunna lägga ut vår blogg på nätet. Noosa är en verkligt vacker plats. Vi kom fram vid 12-tiden i otroligt bra väder. Termometern visade 30 grader. En semesterort designad för turism med alla små, vackra strandbutiker, en sofistikerad atmosfär, fantastiska stränder och en fruktansvärt mycket grönyta. Vi parkerade vår bil och tog oss direkt till stranden. Låt det slutligen fräsa som den stekta kycklingen. Det var också första gången sedan vi kom till Australien som vi badade i havet. Även med de fortfarande något friska vattentemperaturerna kunde vi inte missa detta! Det var en fantastisk känsla!!

Vi vet inte hur vår resa kommer att fortsätta. Vad vi vet är att vi måste hålla oss coola i varje situation, hur dum som helst. Det finns en lösning på alla problem. Ibland tidigare, ibland senare. Vi ser fram emot att kunna berätta allt in i minsta detalj med en cool spritzer i handen. Dessa blogginlägg är alltid små utdrag ur våra erfarenheter. Det finns så mycket mer.

Håll öronen stela, var snälla mot varandra & älska varandra.

Vi ses…

Dina lyckosoldater Thimo & Jessy