Ecuador - Galapagos: Isabela och San Cristóbal

Isabela

I Puerto Ayora hade jag redan bokat turerna för min vistelse på Isabela med Kevin, försäljningschefen jag litade på. Och på eftermiddagen efter min ankomst stod den första av dem redan på agendan. Vi åkte på en snorklingstur till Islas Tintoreras. Vår grupp var trevlig liten och öarna inte långt borta. Otaliga leguaner kunde redan ses på stranden lämnar. Man fick verkligen vara försiktig så att man inte trampade på dem. Och i kanalerna kunde man se sköldpaddor, sälar och tintoreras-hajar. En kort tid senare var vi redan i vattnet och kunde se samma djur på nära håll. Det fanns även rockor och fiskar. Denna turné var helt klart det bästa värdet för pengarna. Isabela har tidigare rekommenderats som den "bästa" av öarna, även om den bara kan nås med båt eller charterflyg. Det är den överlägset största ön, men den öppnades för turister först för några år sedan.

Dagen efter gick vi direkt till nästa turné - 'Los Túneles'. Du måste planera en hel dag för detta, men du kan simma med pingviner, se blåfotade bröst, vandra över lavarör och återigen snorkla med alla sorters djur. Denna gång nytt i programmet: Sjöhästen. 😉 Denna turné rekommenderas också starkt.

Ny dag, ny turné, men idag stannar jag på land. Den går till mitten av ön till den mäktiga vulkankratern. Och med en diameter på 10km är den riktigt kraftfull! Först transporten i det öppna Chiva och sedan en dryg 10 km (enkel resa) lång vandring i krävande temperaturer. Men utsikten och de spektakulära vulkaniska landskapen är värda varje steg. Guiden är också stor. Han förklarar mycket om Galapagos, men naturligtvis också specifikt om kratern. Ursprungligen var den inte så stor, men en mycket högre vulkan. Men sedan 'dränerades' den på botten och kollapsade sedan och bildade denna enorma nya krater. Och det sista utbrottet är fortfarande väldigt färskt – det var i juni 2018. Ett lavaflöde strömmade hela vägen till havet. Och igen från sidan av kratern och inte som en bubblande fontän från ovan. Dessa lavaflöden kan också fortfarande ses bra, eftersom de är mycket mörkare och inte grönt igenväxta som resten av lavalandskapet. Med de fantastiska landskapen glömmer man snabbt att man går på fortfarande aktiva vulkaner och gammal lava.

Han berättade också mycket om vardagsproblemen på öarna. Till exempel om den ständiga kampen mot införda växter och djur som inte har några naturliga fiender här. Framför allt björnbäret, som växer mycket snabbt och vars frön sprids brett av sköldpaddor och fåglar. Som ett resultat trycks andra växter kraftigt tillbaka. Björnbärsrötter är så starka att sköldpaddor inte kan begrava sina ägg. Du kan faktiskt bara motverka björnbäret med manuellt arbete, men det sprider sig snabbare än du kan rensa det.

De olika icke-inhemska växterna, liksom djuren, fördes naturligtvis hit av människor. Råttor, getter och hundar är de största plågorna. Vildgetter kan fångas igen med stor ansträngning och problemet kan komma under kontroll. Med hundar är det svårare. Och hos råttor i princip omöjligt. Man kunde lägga ut gift, men andra djur, som fåglar, skulle också äta det. I vilket fall som helst så förstör dessa inkräktare verkligen ekosystemet. Getterna kommer att äta allt grönt, hundarna kommer att jaga alla möjliga små djur som ödlor och leguaner, och råttorna har en förkärlek för sköldpaddsägg. Det är därför det finns ett sköldpaddskläckeri på varje ö. Allt ganska komplicerat, först samla in äggen, sedan kläcka dem och flytta dem igen efter några år.

Och det var bara några exempel! Det finns ganska många av dem. Det har dock också varit möjligt att stabilisera eller återinföra vissa arter. Dessa inkluderar framför allt jättesköldpaddorna och en hel rad av de så kallade Darwinfinkarna.

Och så berättade guiden lite om vardagen på öarna. Människorna på öarna rekryterades till och med med att "leva i paradiset" för att komma till öarna på 1950-talet. Vår guide sa: Ja, det är ett paradis, men ett ekologiskt och inte ett ekonomiskt - som många av de som anlände då hoppades. De kom från alla delar av Ecuador, så Galapagoskulturen är en speciell blandning. Livet på ön är tufft, allt måste levereras med båt eller flyg och är ganska dyrt. Under tiden försöker de också i allt större utsträckning odla sin egen frukt och grönsaker. Ett riktigt sjukhus finns bara på fastlandet. Och turismen är inte högsäsong året runt. Och lokalbefolkningen får förstås ingenting av de många turisterna på kryssningsfartygen heller.

Men befolkningen och familjerna växer fortfarande. Och tillströmningen av nya invånare från fastlandet eller från utlandet är nu mycket strikt reglerad och följaktligen bunden till forskningsarbete eller tidsbegränsad.

Det finns tillräckligt med tid för alla dessa historier på den långa och ansträngande vandringen. På eftermiddagen är jag tillbaka i stan och har turmaraton bakom mig för tillfället.

Jag har nästan två hela dagar kvar på Isabela. Nästa steg är den "obligatoriska" cykelturen. Men den här gången helt avslappnad. Det är platt längs kusten till "Wall of Tears" - en sorglig del av Galapagos historia. Här drevs ett fängelse på 1950-talet där vakterna i stort sett var godtyckliga och en enorm mur gjord av lavastenar fick byggas av fångarna under de svåraste förhållanden enbart i syfte att sysselsätta/förnedra. Denna mur är idag den enda kvarlevan av detta fängelse. På vägen finns det ytterligare några stopp med strand, utsiktsplatser, laguner eller sköldpaddor längs vägen, så att turen blir ganska underhållande under den varma solen. Sista dagen njuter jag bara av stranden igen innan jag åker tillbaka till Santa Cruz sent på eftermiddagen. Där stannar jag bara över natten, nästa morgon åker jag direkt till San Cristóbal.

Jag hittade denna vackra mangrovestrand på "Wall of Tears"-turen.

Och här är några fler intryck av ön utan speciell ordning. 😉

Och nu några fler ögonblicksbilder från snorklingsturerna. Ursäkta den något dåliga kvaliteten. Mycket av det skapades av skärmdumpar från mina videor. Därför kommer bilderna från flera turer. Tyvärr var det inte längre möjligt. Jag hade också några "tekniska" problem så jag var tvungen att dela upp Galapagos i två inlägg. Och även det verkar vara för mycket.

akvariefisk.

San Cristobal

Tillbaka på ön där jag landade för en vecka sedan. Jag har två dagar kvar innan jag åker tillbaka till fastlandet. Eftersom jag redan känner till ön ganska väl vet jag också att Playa Punta Carola fortfarande saknas. Det sägs vara särskilt vackert vid solnedgången, så jag planerar en liten tur med några snorklingsstopp i förväg, varav en del hade jag redan varit på tidigare. Själva stranden Punta Carola är dock också mycket bra för snorkling. Många färgglada fiskstim kan ses här. Och så är det verkligen en väldigt vacker solnedgång på slutet. I slutet av dagen är Tour 360 planerad, det vill säga en komplett rundtur på ön. Och det finns några stopp för snorkling, men även landutflykter är en del av programmet. Så du kan se ön från alla håll och som en speciell höjdpunkt möter vi en enorm familj av delfiner som glatt följer med oss under några minuter. Det enda vi inte riktigt kunde observera var hammarhajarna. Det fanns några exemplar runt Kicker Rock, men de simmade några meter under oss och var så svåra att se. Med dessa fantastiska intryck åker vi tillbaka till Puerto Baquerizo Moreno, köper några souvenirer på kvällen och sedan åker vi tillbaka till Guayaquil nästa dag. 3 plan landar på flygplatsen varje dag och 3 lyfter igen – givetvis från 3 olika flygbolag. Och det också ungefär samtidigt, så att det blir ganska hektiskt på den lilla flygplatsen. Det är inte riktigt lika mycket personal som vanligt och ingen vet riktigt vilken linje man ska köa till. Å andra sidan är flygplatsen egentligen bara upptagen i några timmar och under resten av dagen är det mer sannolikt att du ser en leguan än en person.

Vi gick vidare.

Så det var höjdpunkten "Galapagosöarna" på min resa. Nu fortsätter vi i Guayaquil och vid kusten.